|
Noteringar
Sverre Sigurdsson 1151-1202, norsk kung.
Sverre, som var färöing, blev birkebeinarnas hövding och vann efter hårda strider makten 1184.
Han grundlade arvkungadömet och var en kraftfull regent, som hävdade riksenheten mot de
separatistiska hövdingasläkterna och kyrkans hierarkiska anspråk.
Sverre, född antagligen 1151, död 9 mars 1202 i Bergen, var enligt egen uppgift son av kung
Sigurd Haraldsson Mund (1133-1155); hans moder Gunhild, en kvinna av bondesläkt från
Vestlandet, var gift med en kammakare Unas från Färöarna, bosatt i Bergen.
Han uppfostrades sedan 1156 på Färöarna, där han vigdes till präst, och återkom 1176 till Norge,
där birkebeinarna stod i uppror mot kung Magnus Erlingsson. Han stannade inte, utan gästade jarl
Birger Brosa i Östergötland och sin syster Cecilia, som var gift med lagman Folkvid i Värmland. Dit
kom 1177 en hop flyende birkebeinare efter nederlaget vid Re och kallade Sverre till sin nye ledare.
Han antog förslaget och med den lilla skaran äventyrare drog han iväg för att erövra Norge.
Redan samma år hyllades han som kung på Öreting vid Nidaros. Han lyckades med sina från ett
rövarband till en diciplinerad trupp förvandlade birkebeinarna i slag efter slag besegra kung Magnus
Erlingsson, som 1184 föll i sjöslaget vid Fimreite. Med honom föll blomman av Norges aristokrati.
Sverre begagnade sin seger till att införa djupgående reformer i fråga om förvaltning (landets
indelning i "syssel" eller "sysslor" under av konungen avlönade och beroende "sysselmænd") och
lagskipning m.m., som gick ut på att centralisera all makt i konungens hand, och det
nivelleringsarbete mot adel och prästerskap, som energiskt igångsattes, blev av genomgripande
betydelse för landets utveckling ända in till nyaste tid. Hans på principen av kungadömets
gudomliga ursprung stödda anspråk på herraväldet över landskyrkan fyllde återstoden av hans liv
med bittra strider med prelaterna. Bland de mot honom kämpande partierna (kuvlungarna 1185-
88, vårbelgerna 1190 och öskäggerna 1193-94) var farligast det av biskop Nikolaus Arnessön
1196 bildade, baglerna. Sverre låg då i strid med ärkebiskop Erik i Nidaros, som, när Sverre hävdat
sin rätt till avgörande inflytande på biskops- och prästvalen, lämnat landet och, med påvens
tillstånd, fått Sverre bannlyst 1194. Även biskoparna, som kort förut nödgats kröna konungen,
träffades av bannlysningen och lämnade efter hand landet för att söka påvens förlåtelse. Just vid
den tiden organiserades kyrkans anhängare i baglerpartiet (dessa påveanhängare kallade
"baglungarna"), och härtill kom, att påven 1198 belade landet med interdikt.
Till följd av Sverres starka inflytande fortsatte det lägre prästerskapet sin verksamhet, så att folket
föga kände av interdiktet. Med birkebeinarna slog Sverre 1198 spridda flockar av baglerna och
offentliggjorde 1199 sitt märkliga "Tal mot biskoparna", vari han först bland alla monarker, gjorde
sig till talman för teorien om "konungadömet av Guds nåde" till värn för folkets rätt mot
hierarkiens övergrepp.
Emellertid fortsattes inbördeskriget med ständig framgång för Sverre, som slutligen tvang
baglernas kärntrupper att efter lång belägring 1201-1202 i Tönsberg ge sig. Men kort därpå avled
Sverre, i kloket, statsmannagåvor och härförartalang en av Norges yppersta kungar, därjämte en
sann folkets man, god mot vänner och skonsam mot fiender. Han grundlade ett starkt arvrike,
och Norge nådde under hans efterkommande stor blomstring.
I en tidig förbindelse hade Sverre sönerna Sigurd Lavard (död 1201) och Håkon, vilken
efterträdde honom (1202-04), samt döttrarna Cecilia och Ingeborg. Sedan 1185 var han gift med
Erik den heliges dotter Margareta; deras dotter Kristina blev gift med "baglerkonungen" Filip
Simonsson, som 1208 bragte striden till slut.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-------------------------
Om händelserna den 13 mars 1177 i Söbo i Krokstad läses följande i Flateyjarbók (Flatöboken), en
isländsk handskrift från omkring 1210:
Om kung Sverre
Onsdagen därefter, vilken vi kallar askonsdagen, samlade Sverre denna flock och begav sig åstad
från Hammar i Värmland och han hade inte mera folk än sjuttio man. Han begav sig till Viken
(nuvarande Bohuslän). Men vid den tiden kom folk till honom så han hade trehundrafemtio man,
innan han kom fram till den plats, som heter Sörbo i Viken. (Krokstads socken). Där lät han
stämma till ting och hans män ville låta ge honom kungs namn. Men han undanbad sig detta och
ansåg det vara bättre att hans sak dessförinnan upplystes av sanningen. De ville dock inte lyssna
på sådant och sade sig inte vilja tjäna den man, som inte hade högre rang än envar av dem. Det
var första söndagen i fastan. Männen gick då Sverre till handa och grep om hans svärd. (Troligen
en trohetsceremoni).
Inte hade han styrt den flocken länge, innan han märkte det som han tidigare hade misstänkt,
nämligen att han inte skulle kunna förlita sig på deras råd. Han började då ta alla beslut i egna
händer. Och medan de var i Viken, funderade han noga på deras sätt och beteende. Dessa
människor tycktes honom mycket olika. Somliga föreföll honom vara goda karlar och visa män,
men somliga verkade ohyfsade. Då fick han för sig att pröva, om dessa män vilja följa honom till
något annat än rån och ogärningar. Då begav han sig åter till Värmland, ty han ville inte plundra i
Viken. Han ville hellre slåss i ett land, som han hade bördsrätt till. Därifrån påbörjade han sin färd
och han ämnade sig norrut i landet. Han for tills han kom till Eidskogen och mönstrade så sin flock.
(Ur Dalslands Diplomatarium, urkund nr 5, s. 29, utgivet av Dalslands Fornminnens- och
Hembygdsförbund, Åmål 1996).
Källor
1) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år
2) Dick Harrison - Jarlens sekel
3) Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten
Kung i Norge 1177-1202 Född omkring 1151 [1] . Död 1202-03-09 i Bergen, Norge (N). |
|
Sverre av Norge (Sigurdsson)
Född omkring 1151 [1] . Död 1202-03-09 i Bergen, Norge (N). Kung i Norge 1177-1202 |
F
Sigurd_II Munn av Norge (Haraldsson).
Född 1133 [1] . Död 1155-06-10 i Bergen, Norge (N). Kung i Norge 1136-1155 |
FF
Harald_IV Barfot av Norge (Gille).
Född 1103 i Irland [1] . Död 1136-12-14. Kung i Norge 1103-1136 |
FFF Magnus_III "Barfot" av Norge (Olavsen). Född omkring 1073 [1] . Död 1103-08-23 i Irland. Kung i Norge 1093-1103 |
| . |
|
Gift
1185
[1] .
Margareta "den heliga" Eriksdotter. Född [1] . Död 1209 [1] . |
Källor
Birgits morfars anor
Framställd 2020-04-06 av Birger Bergenholtz med hjälp av Disgen version 2019.
Startsida.