|
Prinsessa från Ryssland
Född 1099 [1] . Död 1140. |
|
Ingeborg av Novgorod
Född 1099 [1] . Död 1140. Prinsessa från Ryssland |
F
Mstislav_I Vladimirovitj (Harald) "den store" av Kiev (Ryssland).
Född 1076 [1] . Död 1132. Storfurste av Kiev 1125-1132 [2] . |
FF
Vladimir_II Monomach av Kiev (Ryssland).
Född 1053 i Kiev, Ukraina [2] . Död 1125-05-19 i London, England (GB) [2] . Storfurste av Kiev 1113-1125 [2] . |
FFF Vsevolod_I av Kiev (Ryssland). Född 1030 [2] . Död 1093-04-13 [2] . Storfurste av Kiev 1078-1093 [2] . |
|
FFM Monomahinya N N. Född [2] . Död 1067 [2] . | |||
|
FM
Gytha av Wessex (England).
Född omkring 1053 [2] . Död 1098-03-10 [2] . Anglo - Saxisk prinsessa [2] . | |||
|
M
Kristina Ingesdotter (Stenkilsätten).
Född [1] . Död omkring 1122. Prinsessa |
MF
Inge d.ä. Stenkilsson (Stenkilsätten).
Född omkring 1055 [1] . Död 1110. Kung i Sverige 1079-1110 |
MFF Stenkil Ragnvaldsson (Stenkilsätten). Född 1028 i Ryssland [1] . Död 1066. Kung i Sverige 1060-1066 | |
|
MM
Helena (Mö) Blotsven.
Född omkring 1050 [1] . Död omkring 1100. | |||
|
Gift.
Knut "Lavard" av Danmark (Eriksson). Noteringar Knut (Knud) Lavard, född 12 mars 1096, son till kung Erik Ejegod i Danmark; hertig i Schleswig, dansk jarl i Sönderjylland. Tillnamnet Lavard, ursprungligen "hlaford", betyder ordagrant "brödutdelaren" och är samma ord som det engelska "lord". Beteckningen syftar förmodligen på Knuts militära styrka som ledare för en hird, vars stridbara medlemmar "åt hans bröd". Knut "stred hela livet mot vikingar". Under kung Niels regeringstid (1104-1134) var Knut jarl över södra gränsområdet. Han spelade en framträdande roll under striderna mot venderna, som utförde plundringståg. Danskarna försökte gå till motangrepp med ett ledungståg 1113, som slutade med nederlag för kung Niels. Under 1100-talets första decennier växte också en allt starkare centralstyrelse fram. Kungen omgav sig med ämbetsmän och den gamla hirdens betydelse minskade. Men Niels saknade inte problem. Ett sådant gällde tronföljden. Landet var forfarande ett valrike och det var inte givet att Niels skulle efterträdas av sonen Magnus. Situationen komplicerades av att de tidigare kungarna nu hade vuxna söner som trädde fram som tronpretendenter. Främst bland dessa var Knut Lavard. Han liknade i mycket sin far Erik Ejegod och åtnjöt stor popularitet, både bland folket och stormännen. Som främste vapendragare hade han sin äldre bror Erik. Den tredje brodern Harald Kesja, som delvis ägnade sig åt sjöröveri, hade dock få anhängare. Ytterligare en kandidat fanns, Henrik Skadelår som var son till Svend Estridsens son Svend (som dog strax innan Niels valdes till kung 1104). Han slöt sig till Niels och Magnus. Er urladdning och en strid mellan de två rivaliserande grupperna var att vänta, den kom 1131. På julen 1130 bjöd kung Niels på gille i Roskilde. Många stormän mötte upp, bland dem Knut Lavard. Festen pågick i fyra dagar. Efteråt stämde den svenske kungen Magnus Nilsson och Knut möte i Haraldsted Skov (skog) norr om Ringsted. De infann sig där den 7 januari år 1131. De båda kungasönerna samtalade en stund, men plötsligt gick några beväpnade män som legat i bakhåll till anfall och högg ned Knut Lavard. Mordet väckte stort uppseende. Knut begravdes i Ringsted, rykten spreds om mirakler vid hans grav, att en källa bröt fram på platsen. Knut Lavard helgonförklarades 1169 av sin postume son Valdemar I (Valdemar den store 1131-82). Knut Lavard är skrinlagd i S:t Bendts kyrka i Ringsted 1170. Knut blev dyrkad i Skara stift under 1200-talet den 7 januari. Efter 1258 ägde Alvastra kloster en bild av Knut Lavard skuren av valrossben. Efter 1600-talet är Knut Lavards dag flyttad till 13 januari och kallas än idag "Tjugondag Knut". Källor 1) Maja Hagerman - Spåren av kungens män Hertig i Schleswig, kung i Wenden, jarl i Danmark Född 1096-03-12 i Danmark (DK) [1] . Död 1131-01-07 i Ringsted, Danmark (DK). |
Källor
Birgits morfars anor
Framställd 2020-04-06 av Birger Bergenholtz med hjälp av Disgen version 2019.
Startsida.