Birger Petersson (Finstaätten).
Citat ÄSF I-1 s 35: Omtalas första gången 1280. Var ännu 1285 icke riddare. Var riddare och
troligen även medlem av konung Birgers råd 1291. Säkert belagd som riksråd 1297. Var 1293
lagman, säkerligen över Tjundaland i Uppland, i vilken funktion han nämnes 1296, då han med
andra lagkloka män hade slutfört kodifieringen av Upplandslagen. Nämnes som lagman i Uppland
1301 och bland hertigarnas råd 1312. Upprättade 1315 ett testamente och valde sin lägerstad i
S:t Nikolai kapell i Uppsala domkyrka. Var ännu 1315 lagman i Uppland men icke mera 1316;
lagman där var 1317 i stället Filip Ingevaldsson (Örnsparre), vilken torde ha avlidit 1318. Kallas
1318-1319 hertiginorna Ingeborgs råd. Var åter lagman i Uppland 1319 och deltog i kungavalet
s.å.. Nämnes 1319 konung Magnus råd. Vallfärdade till Compostela och kanske även till Rom.
Gjorde 1326 testamente och instiftade en vikaria i Uppsala. Dog 3.4 1327 och var tydligen lagman
ända till sin död. Blev liksom sin andra hustru begraven i S:t Nikolai kapell i Uppsala domkyrka.
Ägde gods bl.a. i Bro och Norunda hd och Rydbo (nu Danderyds) skplg i Uppland, i Österrekarne
hd i Södermanland, i Närke samt i Sevede, Handbörds och Kinnevalds hd i Småland. Förvärvade
jord bl.a. Bro, Ärlingshundra och Sjuhundra hd i Uppland. Köpte av sin släkting fru Ragnhild
dennas arvegods i Finsta, d.v.s. Finsta i Skederids sn Sjuhundra hd i Uppland, som blev hans
sätesgård. Ärvde dessutom 1315 sin kusin Johan Ängel d.y:s gods i Östergötland och Småland
samt förvärvade 1311 genom köp och byte fru Katarinas av Steninge gods i Husby-Ärlinghundra
sn i Ärlinghundra hd i Uppland. Fick av hertiginnorna Ingeborg för trogen tjänst Älgö i Överselö sn i
Selebo hd i Södermanland. Sigill: två nedåtvända vingar, som han torde hava upptagit efter
modern.
Noteringar
Birger Persson (Petersson) till Finsta, lagman i Uppland, far till den heliga Birgitta. Birgers morfar
skall enligt en källa (Bo Theutenberg - Folkungar och korsriddare) ha varit Birger Skänkare från
Småland.
Birger var en av sin tids mäktigaste svenskar. Han stod i spetsen för den kommission, som
utarbetade den 1296 antagna Upplandslagen. Han var av uppländsk lagmanssläkt, både hans far
och farfar var lagmän. Själv blev han lagman i Uppland ungefär samtidigt som Upplandslagen
skrevs. Under 1290-talet var Filip Finvidsson med bland dem som hade kung Birger Magnussons
uppdrag att nedteckna Upplandslagen. Filip kallades då Filip Röde från Runby. De övriga i gruppen
var: Från Tiundaland domprosten i Uppsala Andreas And, Röd Keldorsson, Bengt Bosson, Ulf
Lagmansson, Hagbard från Söderby, Anders från Forkarby och Torsten från Sandby. Från
Attundaland Filip röde från Runby, Håkon lagman, Eskil den skelögde, Sigurd domare och Jan
Gåsabog. Från Fjädrundaland Ulf från Önsta, Görrik och Ulvheden domare. Det står i förordet att
lagen blev skriven 1295. Den minderårige kung Birgers stadfästelse kom 1296.
När han inte agerade lagman och riksråd eller for på pilgrimsfärd till Santiago de Compostela (i
Spanien) hann Birger med att bygga upp en av dåtidens största svenska förmögenheter, med
jordagods och järnhyttor utspridda i Uppland, Närke, Småland och Östergötland. Vid sin död
1327 var han en av rikets förmögnaste män. Kostnaden för hans pampiga begravning slutade på
en summa av 234 mark penningar. Detta räckte till allehanda tyger, franskt och rhenskt vin och
exotiska kryddor - saffran, kummin, ingefära, paradiskorn, kanel, peppar, anis, galangarot och inte
minst socker, som nu för första gången omnämns i Sverige.
Under medeltiden var vin inte var mans dryck i Sverige. Men till lagman Birger Perssons
begravning levererade stockholmsköpmannen Konrad Arxö ett fat vitt vin á 4 mark, ett fat rött
vin från La Rochelle á 12 mark och ett far Rhenvin á 8 mark.
I arvskiftet efter Birger Persson gick Skällnora och Lövsta till dottern Birgitta och hennes man Ulf
Gudmarsson. Den andra dottern Katarina, gift med Magnus Gudmarsson, fick gårdar i andra delar
av landet. Sonen Israel som var gift med Bengta Karlsdotter fick Sätra och Njursta, troligen även
Bisslinge (kallat Byklinge). Så står det i det medeltida arvskiftet efter\ Birger men senare dyker
Sätra, Njursta och Bisslinge upp bland Katarinas efterlevande så det kanske skett I byten senare.
Israel fick även Finsta. Runbyägorna tycks dock ha varit fördelade på något sätt mellan syskonen.
Korrigeringar mellan syskonen kan också skett kring Israels död kring 1350.
(Källa: Dick Harrison - Jarlens sekel och Mats Lejdeby - Kampen om bygdemakten m. fl.)
Om Finstaätten
Finstaätten, konventionellt släktnamn på en av den svenska äldre medeltidens förnämsta
högfrälsesläkter, bildat efter gården Finsta i Skederids socken, Sjuhundra härad i Uppland. Denna
gård var icke något ursprungligt stamgods för ätten utan hade förvärvats av en av dess mest
kända medlemmar lagmannen och riddaren Birger Persson, heliga Birgittas fader.
Finstaättens ursprungliga vapen är obekant. Riddaren Erland Israelsson, lagman Birgers farbror,
förde ett kors, hans son riddaren Johan Ängel d y sin morfars vapen, en ängel, medan lagman
Birger upptog sin mors vapen, två nedåtvända vingar. Prelaterna i Finstaätten hade varierande
sigill utan ättevapen.
Källor
1) Dick Harrison - Jarlens sekel
2) Luca Cesarini - I den heliga Birgittas fotspår
Riddare, riksråd, lagman i Uppland
Född
[1] .
Död
1327-04-03.