|
Citat ÄSF I-2 s 180: Uppträder tidigast 1361. Nämnes från 1363 såsom marsk i Värmland och
betecknades senare av folkungapartiet som marsk i Sverige, där han dock icke var erkänd
innehavare av marskämbetet mer än vid uppgörelsen 1371 och från 1388. Blev riddare något av
åren 1364-1367. Var svenskt riksråd 1371 och från 1389. Nämnes såsom konung Håkans råd
1370-1379. Innehade länge som förläning Värmland och från 1371 Amnaholms slottslän i
Västergötland vilka områden han behöll till sin död jämte Orust i Bohuslän och Soløer i Norge. Dog
omkr. 1 febr. 1396 och begrovs i Vadstena kloster i slutet av sept. samma år. Innehade jord i
Aska och Vifolka hd i Östergötland, i Runstens hd i på Öland i Kinne och Vadsbo hd i Västergötland,
i Grums, Nordmarks, Näs och Visnums hd i Värmland, i Tössbo hd i Dalsland, i Orusts östra,
Stångenäs och Tanums hd i Bohuslän samt i Norge. Vapen: en uppvänd vinge.
Riddare, riksråd, marsk Född [1] . Död 1396. |
|
Erik Kettilsson (Puke)
Född [1] . Död 1396. Riddare, riksråd, marsk | |||
|
Gift
före 1390
[1] .
Ingrid Magnusdotter. Citat ÄSF I-2 s 180: som dog före maken och vars begravda lik efter hans död flyttades till Vadstena kloster. Hon har i ett nu förlorat brev av konung Håkan kallats "fränke" och hade före äktenskapet med Erik Kettilsson Puke varit gift med Eystein Ormssönn, en son till den norske drotsen Orm Eysteinssönn. Född [1] . Död före 1396. |
Källor
Birgits morfars anor
Framställd 2020-04-06 av Birger Bergenholtz med hjälp av Disgen version 2019.
Startsida.