Lars den yngre Siggesson (Sparre af Rossvik).
Citat E VII s 401: till Sundby i Öja sn (Söd.) och Bergkvara i Bergunda sn (Kron.); var jämte
Gustav Vasa en av de sex svenska herrar, som av Sten Sture d.y. 1518 lämnades som gisslan åt
Christian II och av honom mot tro och loven fördes bort i fångenskap; var riksråd redan före
kungavalet 1523; hövidsman på Örebro slott s.å. och nämnes s.å. som riksmarsk; bevistade
rådsmötet i Jönköping 1524 i juni och medföljde konungen till mötet med danskarna i Malmö s.å.;
lagman i Närke 1525 och erhöll s.å. i förläning Örebro slott med hela Närke och Västerrekarne
samt Säterbo, Västermo och Mellösa socknar; uppräknas bland det rusttjänstskyldiga frälset i
Uppland med 24 hästar 1526; bevistade riksdagen i Västerås 1527; blev vid konung Gustafs
kröning 1528 12/1, då han bar rikssvärdet, slagen till riddare; satt i rätten över de upproriska
västgötaherrarna 1529; var en av dem som till riket hemförde konung Gustafs första brud,
princessan Catharina av Sachsen-Lauenburg 1531; den främste av legaterna i en beskickning till
Danmark 1536, som bland annat skulle utverka ratifikation av 1534 års under grevefejden
avslutade fördrag; bevistade mötet i Brömsebro mellan konungarna Gustaf I och Christian III av
Danmark 1541; en av de främste hövidsmännen vid undertryckande av Dackeupproret 1542-
1543; beseglade Västerås arvförening 1544 18/1; död 1554 12/1 på Örebro slott och begr. s.å.
16/1 i Örebro kyrka, men därefter sannolikt nedsatt i Munketorps kyrka (Vm.), där en gravsten
med hans och hans 2:a fru Brita Trolles namn och vapen finnes (över sparregraven i Örebro
kyrkas kor ligger en sten med friherre Carl Carlsson Sparres och hans frus, Barbro Cruus af
Gudhem, namn och vapen). Han framstod under större delen av konung Gustaf I:s regering som
en av hans verksammaste och mest dugande medhjälpare bland den tidens högadel; redan snart
efter sin återkomst från fångenskapen i Danmark ställde han sig på Gustaf Vasas sida i
folkresningen mot Christian II och stod jämte Bernt von Mehlen i spetsen för den lübska
undsättningsflottan 1522; deltog med Ture Jönsson (Tre rosor) i en expedition mot södra Norge
1523 och intog största delen av Bohuslän, som dock sedermera gick förlorat; höll s.å. mönstring
med krigsfolket i Södermanland och Närke; då konung Christian II 1531 hotade att från Norge
inbryta i Västergötland, var han en av dem, som förde befäl över den svenska styrkan vid
gränsen, och tvang Christian att upphäva belägringen av Bohus; deltog 1533 i tåget mot de
upproriska dalkarlarna och skickades 1534 med svenskt krigsfolk till danskarnas hjälp i Skåne; höll
jämte Holger Karlsson Gera och Johan Turesson (Tre rosor) konungsräftst i det oroliga Småland
1537 och utförde detta uppdrag med sådan hårdhet, att den drev allmogen till förtvivlan och blev
en av de största orsakerna till Dackefejden; byggde åren 1546 -- 1550 stenhuset på Sundby,
vilket gods han genom sin moder ärvt efter Ida Johansdotter Bülow, Lars Ulfsson Blås fru.
Riddare, riksråd, riksmarsk
Född
[1] .
Död
1554-01-12
i Örebro (T).