Ansedel Sverker I dä (den gamle Kolsson)

1100?-1156

Notiser Sverker d. ä. "den gamle" Kolsson, död 1156, svensk kung; gift med Inge d. y:s änka, vilket stärkte hans ställning i riket. Han utropades redan 1125 till kung av östgötarna och fem år senare av svearna. Senare, 1134, blev han också erkänd av västgötarna efter Magnus Nilssons död vid slaget i Foteviken 1134. Sverker, som kom från Kaga i Östergötland och var troligen av storbondestam. Hans far skall ha hetat Korn-Ubbe, Cornube eller Karnuka, ett så egendomligt namn att det "nästan måste vara sant", som Erik Lönnroth sagt. Sverker regerade efter dåtida mått länge. Ändå är hans regentgärning höljd i dunkel. Han gifte sig med Ulvhild, en mycket förmögen dam, två gånger änka efter kungar i Sverige och Danmark. Sverker och Ulvhild lät år 1143 bjuda in franska cisterciensermunkar till sitt gods i Östergötland. Kungen donerade sin gård i Alvastra vid Ombergs fot till munkarna, där de genast satte igång att bygga sin anläggning enligt senaste modell från Europa. Munkarna förlänades också flera gårdar på Visingsö och lät där uppföra det så kallade hospitalet, ett slags härbärge för resande mellan Västergötland och Östergötland. Ofta reste munkarna denna väg över Vättern för att besöka det andra cistercienserklostret, som något senare grundades i Varnhem. Sverker d ä gynnade således kristendomens utveckling i landet. Utöver klostret i Alvastra grundades Nydala och Varnhem under hans tid. År 1152 kom det påvliga sändebudet Nicolaus av Albano till Sverige för att organisera de kyrkliga angelägenheterna. Vid ett möte i Skänninge infördes den påvliga skatten, "peterspenningen". Sverker den äldre var det första offret i de strider om tronen, som nu skulle utbryta. Vid en slädfärd till julottan på juldagen 1156 i Västra Tollstads kyrka nära Alvastra blev han överfallen och mördad, enligt traditionen av sin egen körsven (stalldräng). Invid Alvastra kloster uppfördes ett kapell till hans minne. Vem som var den verklige anstiftaren till dådet är osäkert, kanske var det iscensatt av den konkurrerande Erikska ätten. Kanske var det den danske prinsen Magnus Henriksson, som genom släktskap med tidigare svenska kungar ansåg sig ha rätt till tronen. En annan trolig kandidat var en mycket rik storman i Västergötland, Erik Jedvardsson (Erik den Helige). Sverker d. ä. var stamfar för Sverkerska ätten.

Källor 1) Lars O. Lagerqvist - Sveriges regenter - från forntid till nutid 2) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år
Kung i Sverige ca 1130-1156.
Född omkring 1100. [1]
Död 1156-12-25 i Alvastra, Västra Tollstad (E).

Sverker I dä (den gamle Kolsson).
Född omkring 1100. [1]
Död 1156-12-25 i Alvastra, Västra Tollstad (E).
Kung i Sverige ca 1130-1156.

f Korn-Ubbe N N.
Född. [1]

Småkung i Götaland.


ff Kol N N.
Född. [1]

Småkung i Götaland.


fff Kettil N N.
Född. [1]


 
   
 
     
 
   
 


Levnadsbeskrivning

Notiser Sverker d. ä. "den gamle" Kolsson, död 1156, svensk kung; gift med Inge d. y:s änka, vilket stärkte hans ställning i riket. Han utropades redan 1125 till kung av östgötarna och fem år senare av svearna. Senare, 1134, blev han också erkänd av västgötarna efter Magnus Nilssons död vid slaget i Foteviken 1134. Sverker, som kom från Kaga i Östergötland och var troligen av storbondestam. Hans far skall ha hetat Korn-Ubbe, Cornube eller Karnuka, ett så egendomligt namn att det "nästan måste vara sant", som Erik Lönnroth sagt. Sverker regerade efter dåtida mått länge. Ändå är hans regentgärning höljd i dunkel. Han gifte sig med Ulvhild, en mycket förmögen dam, två gånger änka efter kungar i Sverige och Danmark. Sverker och Ulvhild lät år 1143 bjuda in franska cisterciensermunkar till sitt gods i Östergötland. Kungen donerade sin gård i Alvastra vid Ombergs fot till munkarna, där de genast satte igång att bygga sin anläggning enligt senaste modell från Europa. Munkarna förlänades också flera gårdar på Visingsö och lät där uppföra det så kallade hospitalet, ett slags härbärge för resande mellan Västergötland och Östergötland. Ofta reste munkarna denna väg över Vättern för att besöka det andra cistercienserklostret, som något senare grundades i Varnhem. Sverker d ä gynnade således kristendomens utveckling i landet. Utöver klostret i Alvastra grundades Nydala och Varnhem under hans tid. År 1152 kom det påvliga sändebudet Nicolaus av Albano till Sverige för att organisera de kyrkliga angelägenheterna. Vid ett möte i Skänninge infördes den påvliga skatten, "peterspenningen". Sverker den äldre var det första offret i de strider om tronen, som nu skulle utbryta. Vid en slädfärd till julottan på juldagen 1156 i Västra Tollstads kyrka nära Alvastra blev han överfallen och mördad, enligt traditionen av sin egen körsven (stalldräng). Invid Alvastra kloster uppfördes ett kapell till hans minne. Vem som var den verklige anstiftaren till dådet är osäkert, kanske var det iscensatt av den konkurrerande Erikska ätten. Kanske var det den danske prinsen Magnus Henriksson, som genom släktskap med tidigare svenska kungar ansåg sig ha rätt till tronen. En annan trolig kandidat var en mycket rik storman i Västergötland, Erik Jedvardsson (Erik den Helige). Sverker d. ä. var stamfar för Sverkerska ätten.

Källor 1) Lars O. Lagerqvist - Sveriges regenter - från forntid till nutid 2) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år
Kung i Sverige ca 1130-1156.
Född omkring 1100. [1]
Död 1156-12-25 i Alvastra, Västra Tollstad (E).

Gifte och barn



Gift [1] Ulvhild Håkansdotter. Notiser Ulvhild, drottning i Sverige, av norsk börd, gift med Inge d. y. och därefter med Sverker d.ä. Ulvhild Håkansdotter är den svenska drottningslängdens verkliga "femme fatale", en manslukerska, giftmörderska och intrigmakerska av italienska renässansdimensioner. Ulvhild föddes ca 1095 som dotter till den norske ländermannen och t.f. jarlen Håkon Finnsson (av Finn Skjalges ätt). År 1116 gifte hon sig med svenska kungen Inge den yngre. År 1118 sägs hon ha lurat Inge att mörda hans samregent och äldre bror kung Filip. År 1125 blev Inge förgiftad med en ond dryck i Vreta, och bakom mordet stod sannolikt hustrun Ulvhild och stormannen Sverker Kolsson, som kan ha varit drottningens älskare. Ulvhild gifte hon om sig 1130 med den svenske kungen Magnus den starkes far, kung Niels Svendsson av Danmark. Samma år sägs hon ha övertalat Magnus att mörda hertig Knud Larvad samt Sverker att med list besegra sina motståndare bland svearna och västgötarna. År 1132 lämnade hon kung Niels (som dog under outredda omständigheter kort där på, 1134) och ingick ett tredje gifte: med Sverker nu relativt obestridd kung i Sverige. År 1135 blev hon mor till Karl Sverkersson, sedemera kung i Sverige. Hon upplät 1143 kungsgården Alvastra åt cisterciensmunkarna och kan därför ses som grundare av Alvastra kloster, senare även Nydala, Varnhem och Gudhem.

Källor 1) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år År 1148 avled hon, troligen på Alvastra kungsgård.
Drottning i Sverige 1116-1125 och 1134-1148.
Född 1095. [1]
Död 1148 i Alvastra, Västra Tollstad (E).

Karl VII Sverkersson (Sverkerska ätten). Noteringar Karl Sverkersson, c:a 1130-1167, kung c:a 1161-1167. Han är den första kände av våra kungar som bar titeln »svears och götars konung«. Karl Sverkersson var son till Sverker d.ä. Karl var gift med Kristina Stigsdotter, dottern till en storman i Skåne. Från Karls regering härstammar de äldsta bevarade skrivna urkunderna i Sverige, en av dem försedd med kungens sigill. Under sina år som Sveriges kung vistades Karl mest på Visingsö. Han avslutade faderns byggnadsprojekt på ön, borgen vid Näs och kyrkorna Ströja och Kumlaby. Idag finns delar av Ströja kyrka kvar - det är det mäktiga tornet som är en del av nuvarande Brahekyrkan. Ströja kyrka byggdes för att vara en kunglig helgedom. Enligt ryska källor drog kung Karl i stid mot Novgorod 1164. År 1161 dödade Karl den danske prinsen Magnus Henriksson och valdes till kung. Tidigare hade han haft en stark ställning i Götaland, vilken med tiden blev osäker. Men trots att Karl Sverkersson garderat sig så noggrannt på sin väl skyddade borg vid Näs på Visingsös södra udde, gick han inte säker på sin ö. Efter skärtorsdagsmässan i Ströja kyrka på Visingsö, i april 1167, mördades Karl i Stigby på väg hem till sin borg vid Näs. Han höggs ner av en nygammal konkurrent om tronen, nämligen Knut Eriksson, son till Erik "den helige" Jedvardsson. Knut hade oförmärkt lyckats ta sig över till Visingsö. Mordet ägde rum i Stigby, inte långt från borgen Näs, och fortfarande står en ek planterad på platsen som ett minne av händelsen. Under Karls regering blev Uppsala ärkestift och den engelske cisterciensermunken Stefan från Alvastra blev landets förste ärkebiskop. Stefan var engelsman och en av de första cisterciensermunkarna, som kommit till Alvastra. En delegation från Sverige hade rest till påven för att anhålla om att en ärkebiskop skulle invigas över götar och svear. Det splittrade riket skulle få en enda ledare för sin kyrka, utnämnd att samla alla stift i Svealand och Götaland under sig. Beslutet togs av påven Alexander III och i staden Sens i Frankrike invigdes Stefan söndagen den 5 augusti 1164 till Sveriges förste ärkebiskop - invigningen förrättades av Danmarks ärkebiskop Eskil. Detta enande av den kyrkliga organisationen 1164 lade grunden till skapandet av riksenheten Sverige. Källor 1) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år 2) Dick Harrison - Gud vill det - Nordiska korsfarare under medeltiden 3) Maja Hagerman - Spåren av kungens män
Kung i Sverige 1161-1167.
Född 1135. [1]
Död 1167-04-12 i Visingsö (F).

Sune Sijk (Sverkersson). Notiser Två av den tidigare kungens, Karl Sverkersson, bröder lyckades den hårdföre Knut Eriksson under sin levnad uppspåra och mörda, medan en tredje bror, hertig Sune, lyckades undkomma via Danmark till Polen. Där antog Sune efternamnet Sijk - sannolikt för att fortsättningsvis slippa förknippas med sina Sverkerska släktingars blodbesudlade namn. Kanske också skrämd av faderns och brödernas samt även sina Erikska ättemotståndares respektive hastiga, bråda död... Hertig Sune Sijk gifte sig efter ett antal år med en polsk ädlings dotter, men återvände till sitt fädernesland först efter kung Knuts död, då ju en ny regent av Sverkerska ätten, brorsonen Sverker d.y., satt på hemlandets tron. Med sig vid återflytten hade Sune Sijk inte bara hustrun utan också en dotter vid namn Ingrid Ylva. Familjen bosatte sig på de lantegendomar i Alvastratrakten, vilka hertig Sune ärvt efter sin far, kung Sverker d.ä. Småningom uppvaktades hertig Sunes dotter, Ingrid Ylva, av den unge ädlingen Magnus Minnesköld av den s.k. Folkungaätten. Hertig Sune föddes omkring 1150 (en annan källa anger 1132). Den fredlige hertig Sune dog efter ett långt liv sotdöden ca 1220. I likhet med sin mördade bror, kung Karl Sverkersson, donerade Sune under livstiden jordegendomar till nunneklostret i Vreta och till munkklostret i Alvastra - brodern Karl först och mest, nämligen redan år 1162. Uppgifterna om Sune Sijk är osäker; hans existens ifrågasätts av sakkunniga medeltidsforskare. En grav med Sune Sijks namn finns i Vreta klosterkyrka, men gravstenen är inte samtida.
Hertig.
Född omkring 1148. [1]
Död omkring 1220.


Gift omkring 1148 [1] Rikissa (Swentoslawa) av Polen (Boleslavdotter). Noteringar Rikissa, drottning i Sverige, dotter till Boleslav III av Polen. Rikissa gifte sig på 1140-talet med den svenske kungen Sverker d. ä., efter att tidigare ha varit gift med först en dansk, senare en rysk prins, Volodar. Volodar kom från Novgorodsläkten, som i flera generationer varit knuten till de nordiska kungasläkterna, men sökte också anknytning till Rikissas polska släkt. Den blivande danska drottningen Sofia var dotter i äktenskapet med Volodar. Rikissas tredje giftemål med Sverker hade också politiska motov: kung Sverker ville förmodligen "överta" de anhängare, som hade stött Magnus, när han var herre i Västergötland. Rikissa, å sin sida, hoppades förmodligen att hennes son, Knut, skulle få stöd. Han var också i Sverige för att få hjälp i sin roll som dansk tronkrävare. Sverker och Rikissa hade sonen Boleslav, som efter sin far fick i arv gods, som i sin tur gick vidare i arv till hans halvsyster Sofia och därmed kom till den danska kungasläkten. Rikissa överlevde tre män och var mor till två kungar, vars öden i båda fallen slutade olyckligt. Källor 1) Gunnar Hedin - Sveriges kungar och drottningar under 1000 år 2) Dick Harrison - Gud vill det - Nordiska korsfarare under medeltiden
Drottning i Sverige 1140-1156.
Född omkring 1106 i Polen. [1]
Död 1160.



Källor

  1. CD- Historiska-personer.nu-Christer Engstrand
Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Johan Larssons anor Framställd 2015-05-23 av Birger Bergenholtz med hjälp av Disgen version 8.2d.
Startsida.